Kompis och Daisy

Alltså, roligare kan man definitivt ha än att sövas och skrapa gaddar, men det är inte roligt att gå runt och lukta kloak ur käften heller...

 

För några år sen åkte jag på en foderallergi (när matte fick för sig att prova ett annat foder) och p.g.a behandlingen så påverkades mitt tandkött och jag fick dumma, dumma tandfickor runt framtänderna. Husse och matte envisas med att med jämna mellanrum försöka trycka in en tandborste i nyllet på mig, men jag förstår inte vad det ska vara bra för. Förstår inte heller vad små gröna miniborstar mellan mina gaddar ska kunna bidra med. Så jag protesterar. "Vinner" gör jag också, för de kommer inte åt som de ska. (Ha ha!) Det  är just därför som det inte luktar hallonpaj om min käft heller, säger matte. Hmpf! Fräck hon är, eller hur?!!

 

Så idag åkte husse och jag till farbror veterinärkäftis. De var jättegulliga där och gosade och klappade på mig. Plötslig sov jag och när jag vaknade igen så var min käft som ny!!! Men jag var väldigt bakis och trött, ingen mat hade jag fått heller. Vatten fick jag inte dricka på jättelänge. Mat dröjde ännu längre...

 

 

Men icke... Fast det gjorde inget, jag hade nog inte orkat äta ändå, om jag ska vara riktigt ärlig. Somnade hos husse i soffan när vi kom hem.

 

Men sen, efter några timmar, då började livet le mot mig och mina pärlevita gaddar igen. Jag hade ju Bosse iallafall!

 

Först vid 16-tiden fick jag änt-lig-en mat!! Det var på tiden! Husse gav mig dock bara en halv deciliter, men då sade jag ifrån på skarpen genom att stirra uppfordrande på honom. Då fick jag mer.

 

Jag vill helst inte göra om det här, men jag måste ändå erkänna att jag mår för gööött nu! Tänderna är rena och alla sitter där de ska! Det kan bara firas på ett sätt... Genom en pipfest!

 

 

Farbror veterinären sade att jag skulle vara bakis och orkeslös resten av dagen. Såhär har jag det när jag är bakis: