Härligt med jullov!

Det är så skönt med jullov! Har ni andra vovvar därute också lov? Flocken är hemma (härligt), tar sovmorgon varje morgon (skönt), går på härliga snöpromenader (jippi) och ibland leker jag med mina fyrbenta kompisar (roligt). Sen har jag ju så många nya leksaker från i jul att bita på. He he he... Lilla, gula pipankan är numera bara en liten, gul anka - pipen har jag lyckats ta död på utan att behöva bita sönder hela gosedjuret först. Det tycker matte är en smärre bedrift! Man tackar!

Här bjuder jag på några snöbilder från de senaste dagarna:


-Hmm, här tror jag att det har gått rådjur... *sniff, sniff*


-Oj, vilket spår ska jag ta?!


-Tjohoo!

Sen så har äntligen min kompis Rufus kommit hem igen! Han har bott inne i stan hur länge som helst, det tycker jag är trist. Vi hade varit på långpromenad i skogen och när vi kom tillbaka hem så stod han och hans matte där. Vi rusade runt och busade och hade skoj. Posera för mattes mobilkamera hade vi inte lust med alls.


Rufus: -Se upp i backen, fyra hål i nacken!
Kompis: -Eh, vadå?


-Mer än så här tänker inte vi posera.

Idag har jag lyckats få till två skogspromenader - en i förmiddags innan husse badade mig och sen en nu på eftermiddagen då matte och jag hängde på Isa och Snöa och deras husse och matte. Tjejernas husse sprang och gömde sig i skogen hela tiden, när vi hittade honom fick vi godis. Hur skoj som helst! Jag tycker att det roligaste som finns är att springa fritt i skogen med mina kompisar - det finns inget som slår det! Sen att deras matte hade leverpastej i fickan, som hon delade mig sig av, gjorde ju inte saken sämre direkt... *slurp*

Pudelpromenad i snön.

Idag har jag varit på pudelpromenad tillsammans med husse och matte - superskoj! Vi var 21 pudlar - åsså lilla ja' - dvs 22 vovvar där. Eller vänta...! Räknas jag in som pudel??? För isåfall var vi 21 vovvar... Hmmm... Äsch, det är väl inte så noga.


Bilden är lånad från Tungels pudlar - tack Annika!

Ser ni mig? Jag sitter i husses famn, så att jag ska synas (snett bakom hon i röda jackan till höger i bilden) och matte står brevid. Det var rätt kallt idag, så alla tvåbenta - och en hel del pudlar - hade "pälsat" på sig ordentligt.


-Snö i mustachen och luft under öronen, som det ska va! Nu rejsar vi!


-Husse, vänta på mig!

Vi fick pulsa en del i djup snö, för tydligen får man inte gå i skidspåren. Varför inte det? De är ju helt perfekta att springa fram snabbt i.

Vi fikade som vanligt och ni må tro att jag var hungrig efter att ha sprungit runt som jag gjorde. Sen fick jag ju så lite frukost också (husse och matte tror att jag inte märkte något *fnys*), så jag hade ju lite att ta igen...


-Jag är en stackars, liten, hungrig amris, som inte får någon mat
hemma... *snyft*


(Klickbara bilder)

Vi fyrbenta gjorde allt som stod i vår makt för att lura av varandras hussar och mattar deras mackor. Det gick nog rätt bra iallafall. Kunde ha gått bättre, men det kunde också ha gått sämre...


-Finns det något ätbart här? *sniff, sniff*

Matte och husse var överlag väldans nöjda med mig på promenaden (med undantag för fikastunden då). Jag höll mig nära, kom tillbaka och checkade av att allt var okej, skällde inte på andra hundar och så. Tycker själv att jag skötte mig förstklassigt. Jag överlät åt pudlarna att avgöra om vi behövde skicka fram förtrupper och/eller inleda försvarsmanövrar när det kom folk och andra hundar, men mot slutet av promenaden så kände jag ju att jag måste bidra till promenadflockens välmående och satte av mot en golden retriever och ropade "-Hallååå där! Vem är du? Vad är ditt ärende?". Det gillade INTE husse och matte. Själv var skitnöjd med min insats, men sprang trots det tillbaka direkt (i princip) när de kallade in mig. Ändå åkte kopplet på. Märkligt...

Efter två timmars promenad och fika, så var jag duktigt trött när vi kom hem. Jag gick och lade mig på mattan i vardagsrummet och slocknade totalt! Jag sov så hårt att jag missade att husse och matte åt julskinksmackor till lunch. Hur kunde jag göra det?! Tycker inte ni att de borde ha väckt mig?!

Julafton

Jippi för julaftnar! De är ju kanonbra dagar! Att något var på gång fattade jag för flera dagar sen - husse och matte har lagat väldigt mycket mat, mer än vad de brukar göra normalt. Detta har ju betytt att jag har varit väääldigt upptagen och inte haft möjlighet att blogga. Jag vågade inte lämna köket en sekund, man vet ju aldrig vad som kan trilla ner på golvet... Skinkan var mycket smaskens. Jag har informerat dem om att jag är mer än villig att ta hand om resterna av den. Jansson känner jag mig lite kluven inför - potatis är smaskens, anjovis och gravad lax (här hemma görs det två sorters Jansson) är inte mat... Mattes "slafs" är supergott! Slafs är ett slags bröd och det gillade jag. Mmmm... Förresten, matte hälsar Bims matte och tackar för receptet!

Nä, nu ska inte jag snacka om mat mera (blir ju hungrig) utan berätta om min härliga julafton! Nybadad (dock ej klippt) och med mitt julhalsband på, hoppade jag in i bilen, som var full av väldoftande mat. Efter ett litet tag kände jag igen mig och när husse parkerade bilen så visste jag EXAKT var vi var någonstans. Jippi, vi var hos Lena-matten!!!!

Jag började gläfsa och gny och ropade på husse och matte att skynda sig. Väl ur bilen så struntade jag fullständigt i att "gå fint" och "inte dra" - jag skulle bara fram och förbi. Jag bodde hos Lena-matten och hennes flock medan min första matte var sjuk och innan jag flyttade till min nya husse och matte. Det visade sig att nästan alla från min gamla storflock skulle vara där på julafton, till och med min första mattes barn, dvs min första lillhusse och lillmatte. Jag blev så glad över att träffa alla att jag nästan viftade svansen ur led! Alla ville hälsa och gosa med mig - jippi!


-Ja, precis där kliar det! Skönt att träffa dig igen, min gamla lill-husse.

Det var kul att träffa "kusin" Diza också, fast liiite jobbigt med. Hon tycker att det är så kul att knuffas och dra mig i öronen när vi leker och just det kan jag vara utan egentligen.



Innan julmiddagen tog våra mattar Diza och mig på en promenad och när vi kom in så skulle vi få middag. Tror ni vi såg långa ut i ansiktet när vi fick pytteliiiiite foder i våra skålar?! Något... Nu visade sig att vi också skulle få smaka skinka, älgfärsbullar, älgkorv och leverpastej efter att de tvåbenta hade ätit klart...









Fattar ni vad tufft det var för Diza och mig att vänta?! Till slut var det iallafall vår tur... Kolla in våra jultallrikar! Mums!



Dessvärre var den lilla till mig. Fattar inte varför Diza fick mer?


-Kom igeeen! Säg 'Varsågod' då! Jag har 100% fokus på dig, precis
som ni tvåbenta vill...


Sen var det presentöppning och jag fick massvis med klappar från Diza! Tjoho!


-Är de här till mig?

...och ännu mera härligt gos...


-Puss på dig, Michelle!

Diza fick också en massa roliga klappar.





Jag får ju erkänna att jag var duktigt trött när vi kom hem sent på kvällen. Somnade omedelbums på mattan. Husse bar upp mig och så fick jag sova vidare i husses och mattes säng. Mysigt! Idag har jag varit hur trött som helst. Har gått mina promenader inkl. långpromisen, men har inte orkat göra mycket däremellan.


Mina julklappar: Mopsen Molle, en gul pip-anka, en pip-gås och en
katt-boll.

Sen har jag ääääääntligen fått börja smaka på innehållet i min julpåse från dagis - idag fick jag grisörat. *slurp*