Ett bord för fyra, tack!

Ikväll har vi gått på restaurang tillsammans med husse och matte. Det här är ett väldigt trevligt ställe, för där är vi 'doggar' välkomna på uteserveringen. Daisy och jag ger det stället fyra tassar i luften av fyra möjliga!




-Hm, undrar vad jag ska beställa? Oxfilén kanske?


-Var det nå'n som sade oxfilé?!

Tydligen skulle inte vi ha något, för vi hade redan ätit middag hemma. Men om vi hade vetat att vi skulle gå på krogen, så hade vi ju tackat nej till foderkulorna hemma...

Vi fick en riktigt bra placering med utsikt över havsbadet, så oss gick det ju ingen nöd på.



Vi satt som små ljus och sade inte ett pip, fast det gick hundar förbi och fast det fanns vissa små tvåbeningar som mer påminde om apor (deras egen familjs ord!!), som sprang och klättrade runtomkring oss.


-Bästa placeringen för kvällen, tror jag.


-Ja, men vore det inte härligt att springa ner till havet och blöta ner tassarna lite? Jag luktar fortfarande schampo efter gårdagens bad...

Vet ni vad, matte blev så superduperimponerad av oss - vad annat skulle hon kunna bli?? - att hon faktiskt delade med sig... Men sch, säg inget till husse!


-Åh, gott! Tackar, tackar! Det satt fint i en stackars hungrig amrismage!

Cape Isthmus

Söndagen följde i lördagens tasspår - vi har njutit av solen, värmen, naturen och havet. DET är vad vi kallar semester! Igår åkte vi på utflykt till vårt älskade Näsudden. Det var väldans varmt, så vi fick dricka mycket vatten och svalka oss i havet.

Först ett litet "kosläpp" utanför reservatet, så att vi "ska få ur oss lite överskottsenergi" och sedan kunna gå "lugnt och fint" när vi väl kommer in. Att husse och matte envisas med att tro på detta. Alltså, den energi som vi använder utanför naturreservatet hämtar vi ju inte från samma energidepå som den som vi använder inne i reservatet. Det vore ju korkat.


-Åh, luktar gott någonstans här...


-Wheeheee! Jag springer inte - jag flyyyger!


-Hihihi! Det finns inget härligare än att få springa fortare än en geopard på savannen!


Daisy: -Se upp, matte! Här kommer världens snabbaste amrisar!


Kompis: -Äh, vad säger du - ska vi dra in och kolla läget inne hos fåren och kossorna?
Daisy: -Ja, nu kan vi det här!

Man vet aldrig vad som väntar runt hörnan. Ibland kan det ligga världens jättekoblajja mitt på vägen. Ibland en hel hög med ullkoftor...


-Bäääääääää!

Det är minsann inte lätt att vara svart, ha superdupertjock isbjörnspäls OCH springa runt i värmen inte! Men jag har ett knep: Man lägger sig platt i det grundaste vattnet! Kyler ner magen på nolltid.


-Jösses vad varmt det var idag! *flämtar*


-Så där, nu känns det bättre.


-Nej, lite till...


-Haha! Hon är lustig, hon... Lilla Pajas Lilltroll... Nej, ska vi vidare?

När vi har gått runt nästan hela naturreservatet, så kommer man till en liten skyddad strandbit, som inga vandrande ullkoftor eller kossor kommer åt. Där får vi vara lösa en liten stund och plaska i vattnet efter pinnar.


-Husse, jag är så redo för den där pinnen, så du anar inte.


Daisy: -Tar du den Kompis, så tar jag nästa...
Kompis: -Sure...


-Lämna pinnhämtningen åt mig.


-Så, klart!


Daisy: -Men den där når nog jag...


Daisy: -Såg du, syrran! Jag fixade det!
Kompis: -"Imponerande"...

Vi var ute i reservatet i flera timmar, supernajs!


-Sluta fota, matte! Njut av tillvaron istället.


Daisy: -Kan vi inte ha semester för alltid...?
Kompis (i sin egen värld): -Vad är det här för spännande doft?


Sol + varmt = bad i havet


-Kasta då, husse! Kasta, kasta, kasta... Åhhh, men KOM IGEN...


-Min pinne, jag tar den!!!


-Plättlätt!


Daisy: -Den ser tung ut, jag kan hjälpa dig...
Kompis: -Nej tack! Den är min... Du kan simma ut och hämta din egna pinne!
Daisy: -Men, det törs jag inte, ju.

För att vara en fegis, så blir hon duktigt blöt ändå, eller hur?


-Jag är jätteduktig på att plaska i den grunda bassängen. Vill ha tasskontakt med botten hela tiden.


Kompis: -Oj, det var en "kort pinne". Den behöver man ju inte ens simma för att hämta.
Daisy: -Isåfall så är den MIN!


Kompis: -Äh, ta den då'rå!
Daisy: -Whohoo!