Att tappert gå den svåra svältdöden tillmötes.

Lillasyster Daisy måste vara den hungrigaste bebisen i hela världen. Tror ni mig inte?!
Ja, då ber jag att få presentera bevismaterial A:

Det är 10 minuter kvar innan lunchen är klar, men hon påstår ihärdigt att lunchen är ett par timmar försenad. Minst.

Daisy: -Hjälp! Jag svimmar snart av hunger! Finns det ingen som kan förbarma sig över mig?

Kompis: -Äh, löjligt! Du får 4 mål om dagen, jag får bara 2. Du får varken sympati eller hjälp från mig. *fnys*

Daisy: -Nähä, så då får man väl sitta här och vänta. Alltså, om ni hittar mig ihjälsvulten, så...

Storstrut och lillstrut...

Idag bjöd matte på gotte - Kong med leverpastej! Den stora var till mig och den lilla till Daisy (hehehe).



Hon må bara vara en bebis, men syrran lär sig snabbt och hon vet vad som krävs för att matte ska släppa ifrån sig mat till oss. Ja, just det - sitt fint och titta uppmärksamt upp på henne.


K & D: -Vi har bara ögon för dig!! (...och leverpastejen.)

Behöver jag säga att det var smaskens? Nä, trodde inte det va...



Syrran använde sig av staketet för att få ett bättre grepp om Kongen, varför har jag inte tänkt på det tidigare?