Kompis och Daisy på nya äventyr

Tja ba! Daisy vid tangentbordet ikväll... Tänkte bara dela med mig av några bilder på mig. Kompis får aaaalldeles för mycket utrymme i bloggen, så nu passar jag på när hon ligger utslagen i soffan och snarkar. Hehehe...

För lite mer än en vecka sen var hela flocken och hälsade på hos mina syskon med flock. G.matte skulle hjälpa matte att klippa mig, då jag påstods se ut som en julgris (enligt matte och husse, fnys). Jag har tydligen fått dubbel uppsättning av päls och matte blev inte riktigt klok på den när hon försökte klippa ner mig före jul.

Man kan säga att jag fick en spa-söndag i Stora Vika med bad, fön, tovutredning, klippning och kloklippning. Najs! Snygg blev jag också!

Dessvärre är min syrra och brorsa så'na egon och störde mig när jag skulle ställa upp mig för en bild och belönas med lite godis för mitt goda arbete. Men näää, då ska dem komma och störa! Ja, vi är ju inte direkt lika varandra, mina syskon och jag. Jag är ju inte aaaalls så'n... Jag skulle ju aldrig göra så mot Kompis. (Varför tittar matte så konstigt på mig??)


Hyacinth och Charlie: -Godis, det vill vi också ha!
Daisy: -Meh, ni är i vääägen! Flyyyytta på er!


-Så där, nu blev jag av med dem. Ska jag sätta mig och se sådär jättesöt ut?


-Jag behöver gos... och godis... Snälla... Magen kurrar lite...

Visst blev jag snygg?!

Idag har vi "lajjat" i skogen tillsammans med Flora. Solen sken och värmde, så det var en supernajs dag att vara ute.


Kompis: -Du, matte, vad väntar vi på...?
Flora: -Eh, nu lossnade mitt täcke. Mäh, vad stuligt det blev...
Daisy: -Haha!

Innan vi skulle ut ville matte ha ett uppställningsfoto på oss. Åååååh, varför måste hon hålla på så där?!?!


Alla tre: -Så! Får vi springa in i skogen nu?

Nej, det fick vi ju inte - Daisy syntes ju inte mot husses svarta brallor. Määääh!

Jag protesterade - givetvis - mot att tvingas stå där medan matte försökte få den där dumma 'ajfånen' att ta nå'n bra bild, inte för att matte skyndade sig för det...


-Men ååååååh, sluuuuuta 'råååååå!


Flora: -Bra så här?
Daisy: -Puss på dig, syrran!
Kompis: -Uäh, om jag ville bli plaskblöt i fejjan, så skulle jag doppa huvudet i vattenskålen hemma...

Någonstans här gav matte upp och släppte iväg oss.

Det gick inte att fota oss, sade matte, för vi sprang som skållade råttor, alldeles för snabba för att mobilkameran skulle hinna med. Kul hade vi i alla fall!


Daisy: -Tjoho, nu draaar vi!
Kompis: -Japp!
Flora: -Vänta på mig!!


Kompis: -Dra ni, jag måste bara nosa lite här först.


Flora och Daisy: -Wohoo!


-Jag är snabbast i hela världen!


-Tsss, så löjligt. Jag kanske inte vill springa fort då'rå...


-Jag älskar all den här isglassen, som ligger på marken!


-Here I come! *sprutar snö*


Kompis: -Min pinne, miiiin piiiinne!
Flora: -Det ska vi allt bli två om!


Alla tre: -Kasta då'rå!


Flora: -Jag är en skuttkanin!
Kompis: -Du är ju knäpp, ju!

Bortsett från att Flora försökte sno mina pinnar och vägrade att släppa dem - fast jag redan hade dem i käften - så var det en riktigt, riktigt najs dag ute.

Nu har vi inte bara "lajjat" - vi har faktiskt försvarat hemmet:


Kompis: -Vem där och vad vill ni?
Daisy: -Ja, precis: Vem där och vad vill ni, va?

CSiGORAs hundbutik på nätet har en rolig tävling som ni inte får missa! Man kan vinna fina leksaker till hunden och säg den vovve (läs: Daisy och jag) som inte vill ha en ny leksak...

Matte har redan tävlat, tycker att ni fyrbenta som läser min blogg ska tipsa era hussar och mattar med. Ni förstår, när en av leksakerna dras, så kommer ALLA som har gillat just den att vinna en! Fatta vad många leksaker som kan komma att skickas ut - många lyckliga vovvar blir det...

Klicka på bilden, så kommer ni till tävlingen!

Jag vill bara tipsa om att Daisys kullbror Charlie - en supermysig och pigg kille - letar efter en husse och/eller matte då han tycker det är dags att flytta hemfrån. Han är 10 månader, black/tan och med spring i benen och ett glatt humör.


Charlie tillsammans med sin morbor Isac.

Intresserad? Kontakta då Petra Norén på Charlita's Kennel.

Telefon: 070-661 46 62
Hemsida: www.charlitas.se

Idag hoppade matte, Daisy och jag jämfota av lycka när vi kom hem. Varför? Jo, för leveransen från CSiGORAs hundbutik väntade i brevlådan. Matte beställde igår och leverans idag - det kallar vi service!

Vad matte hade beställt? Älg!



Torkat älgkött till mig... ja, kanske liiite till Daisy också och ett älgskinnskoppel till Daisy (likadant som mitt). Sen skickade den superdupersnälla tvåbeningen med ett "älgchips", som vi ska få som lördagsgodis (Visst är det lördag imorgon??). Eftersom vi är två och chipset är ett, så har matte delat på det så att vi inte ska behöva turas om med det. Vad nu "turas om" betyder... Tror nog det betyder att jag äter och Daisy suktar... Jo, så måste det vara!

Vill ni också har älgkött? Kika in här vettja! (klicka på bilden)

Husse och matte kom till slut över sin besvikelse över att vi inte fångade några byten och insåg hur fel det var att lasta oss för nederlaget och tog med oss ut på golfen en gång till på eftermiddagen. När vi kom ut, så kände vi en bekant doft i marken... Hmmm... Men vi kunde inte riktigt placera den.

Efter ett tag fick Daisy syn på något och sprang lyckligt iväg - det var ju hennes brorsa, syrra och deras morbror Isac tillsammans med g.matte och g.husse som var där! Tjoho! Det kallar vi kompensation!

Ny promenad, nya bollar och mer frisk luft.


-Min boll, den här släpper jag inte!

Daisy var så lycklig, så hon svävade över marken...




Hyacinth: -Vad har du? Får jag leka lite med bollen...?
Kompis: -Du talar för döva öron...

Vet ni, det är ju så bra när man är många nosar, som kan hjälpas åt att skanna av ett område...


Alla på en gång: *sniff, sniff, sniff*

Sen träffade vi på Leo och hans husse. Leo trodde att han hade fått dubbelsyn - så många amrisar hade han inte sett på en och samma gång. Hahaha!

När vi kom hem formligen slocknade vi! Det var knappt vi orkade äta middag ikväll och då förstår ni nog hur trötta vi var... En amris som överväger att hoppa över en måltid? Finns dem?



När är det helg nästa gång...?

❦ Stort tack till Petra, Torgny och vovvarna för besöket och för de fina bilderna!! ❦

Söndag i två delar, här kommer först del 1 - En promenad, två versioner

Kompis och Daisys promenad:

Ännu en härlig ledig dag då flocken gick ut på golfen för att sträcka på benen. Husse och matte tyckte att vi skulle få ha roligt, springa, leka - ja, vara hundar helt enkelt. Vi fick frikommandon och sprang glatt ut på golfen, åt olika håll, och började reka på en gång. Våra flockledare uppfattade inga spår efter byten och tyckte att vi behövde taggas upp lite i väntan på att rätt spår skulle dyka upp, så vi fick jaga tennisbollar så länge.


-Ur spåååår! Här kommer Svarta Faran!


-Jag är en tiger, en jakthund...


-Titta matte! Jag fångade bytet!

Efter ett tags fruktlöst flanerande över golfen fick så ä-n-t-l-i-g-e-n husse och matte upp nå't och vek upp mot skogen. Där fanns det massvis med spår! Färska var dem också. Både Daisy och jag började spåra, ivrigt uppbackade av husse och matte. Ju mer vi spårade, desto mer hejarop hördes nere från golfen. "-Bra jobbat, ta dem nu! You can do it! Gör oss stolta och plocka upp bytena nu!" Vi ville ju inte göra dem besvikna och jobbade på så mycket vi kunde och sprang så nära elstängslet som vi vågade. Dessvärre lyckades vi inte ta något byte och även om de försökte dölja det, så lyste besvikelsen i deras ögon när vi kom tillbaka...

Men vi fick en ny chans! Vi vek av från golfen och in i skogen istället. Daisy och jag snackade ihop oss och kom fram till att efter åkern i skogen så skulle vi säkert kunna stöta upp några rådjur. Vi drog på och när vi såg att husse och matte hade kommit ikapp oss vid åkern så drog vi som oljade blixtar in i skogen. Då vänder dem och går åt andra hållet. Vilka dårar!! Där borta fanns ju inga byten... Det var ju bara att avbryta spårandet och springa tillbaka. När vi efter en sisådär 5 minuter kom i kapp dem så var de så himla sura och besvikna på dagens fruktlösa jakt, så dem kopplade oss. Ja, vad ska man säga? Vi gjorde faktiskt allt vi kunde, vi spårade efter vår bästa förmåga. Det kunde väl ändå inte bara vara vårt fel...?

Husses och mattes promenad:

Det var två grymt taggade tjejer med jetraketer i baken och knäck i lurarna, som sprang ut på golfen idag. De sprang som de hade eld i baken och rådjur framför sig hela tiden. I vanliga fall brukar de springa av sig ganska mycket energi på att jaga bollar, men idag var inte en vanlig dag...

Därför bestämde vi oss för att gå in i skogen istället, för där brukar de hålla sig närmare oss (då vi snabbt kommer utom synhåll bland alla träd), men det var ju en pärs att ta sig till skogen överhuvudtaget! Tjejerna plockade upp spår och sprang som jaktidioter upp mot skogen och elstängslet som omgärdar golfbanan och lyssnade varken på "nej", "kom hit" eller sina namn...

Väl inne i skogen så var de precis lika galna och vi - så att säga - ruttnade totalt när de för femtioelfte gången sket i att komma på inkallning och sprang över åkern och in i skogen som lyckliga, fria och stendöva galningar. Vi vände och gick andra vägen hem. Att vi var sura var bara förnamnet. När de kom ikapp oss så åkte kopplen på och så fick de gå fot hela vägen hem. De tyckte nog vi var skittaskiga...

Det blev bättre på eftermiddagen.

Här hemma har vi haft en alldeles vanlig lördag. Vad är en vanlig lördag, undrar ni... Jo, först sovmorgon (som sträcker sig så långt som Daisy orkar...), sen morgonpromenad och frukost på det, sen kryper man ner i sängen tillsammans med matte en stund, sen sover man lite till - ensam - tills matte kommer och väcker en...


-Sade du 'skogspromenad'?!

Vi skulle ha gått på golfen, men det blåste ju typ styv kuling där ute, så vi följde rådjursstigen in i skogen istället. Där var det lä. Lillsyrran och jag sprang runt i stora cirklar och spårade och plockade upp dofter i det pudertunna snötäcket. Perfekt!


-Livet är bra 'najs' ibland!

Sen, ut på åkern och så "apporterade" jag pinnar. Matte säger att jag inte får kalla det att apportera, för då ska man tydligen lämna tillbaka pinnen. Så urbota dumt tänkt! Hör hon inte själv hur korkat det låter??!

Vad jag anser att man ska göra med pinnen? Tja, om jag inte känner för att bara springa runt med pinnen i munnen, så brukar jag vilja tugga på den och gärna flisa upp den. Typ så här...



Daisy tycker det är kul att stoppa ner nosen i alla spår i snön och nosa och sniffa. Det ska nog bli en bra bytesspårare av henne när hon blir stor!




-Vänta på mig!!

När vi kom ut i skogen fick vi träna att 'gå fint'. Det tycker jag är plättlätt, men Daisy behöver nog öva lite till. Fast hon har börjat fatta grejen, tycker jag.


Daisy: -Menar du så här?
Kompis: -Just det, jättebra! Håll blicken låst på husse nu...


Daisy: -Visst är jag duktig? Får jag godis nu...?
Kompis: -Jag får väl också? Det är ju ändå jag som lär upp henne...

Sen, när vi kom in igen, så fick vi varsin Kong fullproppad med smarrig leverpastej! Halleluja!


-Slurp!

Daisy har sin alldeles egna, lite speciella stil när hon länsar Kongen... Hon klämmer in den i ett hörn och så står hon så här:


-Lite 'tricky', det gäller att få kläm på Kongen...

Vov och trevlig fortsättning på helgen!

Nej, nu tycker jag att det är läggdags! God natt!