Pudelpromis i pudelsnö...

...eller heter det pudersnö? Nä, det låter ju konstigt... Pudelsnö ska det nog vara.

Min bästis Flora hängde med oss på promenix idag, jätteskoj! Hon tyckte det var liiiite läskigt i början med alla pudelisar, men hon blev snart varm i pälsen och sprang runt och busade hon med. Hon gillade speciellt Doris och vi tre sprang runt, runt och bara röjde i nysnön. Skoj!

Fikat höll lika hög standard som vanligt, massvis med mackor, korv, köttbullar och Frolic överallt - det var bara att se lite lagom svulten och söt ut, sådär som tvåbenta bara inte kan motstå så fick man smaka. Hehehehe - suckers!

Flora, som inte är van vid pudelfika gick ut lite för hårt och då kommer man ju inget vart, så jag fick coacha henne...


-Åh, har du skinkmacka?! Jag får smaka? Jag får smaka? Jag får smakaaa??


Kompis (viskandes): -Psst! Flora! Det där funkar inte, du måste tagga ner lite. Se svulten och svag ut...
Flora: -Va? Lämnar de ifrån sig käket då?
Kompis: Mmm, om du spelar dina kort rätt. Det är viktigt att se söt ut också...



-Hej! Jag är en svulten, stackars frusen foxis, som inte får någon mat där jag bor......

Vad kan jag säga... Vi rockade fett! Fast mest imponerad blev jag av Julia - hon lyckades få tag på en hel macka! Det var en ouppmärksam tvåbent som höll den på avstånd från några andra pudelisar och då smög hon fram och plockade den så fint ur handen! Hehehehe... Hon hävdar bestämt att mackan räcktes fram till henne, hon skulle aaaldrig bara sno mat från någon. Jag håller med. Om en tvåbent håller fram mat i nosnivå på det viset, så är det ett 'varsågod', så är det bara!


Leopardpudeln: -Eh, delar ni med er, eller?
Kompis: -Du måste skoja med mig...





Det finns så många pudelvarianter - har ni sett geopardpudlar förut? Inte jag heller... För att inte tala om tigerpudlar och kopudlar... Märkliga linjer...




Kompis och Flora: -Är ni med? Nu drar vi!


Kompis & Flora: -Se upp, här kommer viiiiii!

Nu längtar jag till nästa promenad, hoppas Flora hänger med fler gånger. Jag gillade att ha henne med.

Skäggiga damen...

Matte, det är hög tid att du rakar nosen på mig. Jag ser ju ut som en kille i helskägg ju! Det är inte lätt att snacka in sig hos killarna när man ser ut som "skäggiga damen"...


(Bilden är lånad från dagisbloggen.)

Älg var det här!

Den här helgen har gått i promenerandets tecken, precis som en helg ska göra enligt mig.

Igår gav vi oss ut på golfen på en långpromenad. Dessvärre tycker husse och matte att jag lyssnar för dåligt, så jag fick ha sele och spårlina på mig, så jag var ju inte helt fri - men tillräckligt - för att kunna utforska omgivningen. Det blåste ganska rejält och det var blött, så jag uppskattade att matte blåste mig torr när vi kom hem...

Idag tyckte matte att vi skulle ta bilen och åka till grannkommunen och utforska skogarna där. Vi gick runt i något som de tvåbenta kallar för motionsspår. Det ser ut som en helt vanlig skog, det är bara stigarna är mycket bredare än vanligt. Jo, plus att vi vovvarna inte får gå lösa. Det löste vi genom att jag fick ha sele och flexi, som matte i sin tur satte i ett midjebälte. Sen drog vi iväg i en himlans fart - kul att se att både husse och matte faktiskt kan gå snabbare än en stukad snigel...


-Show me the money, eh dog treat! *svansen viftar*

När vi var mitt inne i skogen fick jag upp världens spår, det luktade färska klövspår från något stort byte. Hade jag inte suttit fast i matte så hade jag dragit, utan tvekan! Efter en liten bit stannade matte upp alldeles tvärt. Till höger om henne, två-tre meter in i skogen stod mamma älg med två ganska stora kalvar. Eller stod och stod - de var på väg att korsa vår stig. Det höll på att bli en krock! Gäller inte högerregeln i skogen??? Eftersom de var så stora, så tänkte jag att det nog var bäst att inte markera allt för mycket vad jag tyckte om deras närvaro. Så det blev inte mer än ett litet, nästan tyst, *morr*. Något som matte inte uppskattade... Så jag tystnade på stört! Mamma älg gillade inte riktigt att vi kom, så matte styrde in oss i skogen på andra sidan och så gick vi i en båge runt och ut på stigen igen - allt medan älgkon följde oss med blicken och skyddade kalvarna.


Kalvarna - de feeegisarna - har gömt sig bakom sin mamma.

Ja, det var en spännande promenad, fler så'na tack!