Stockholms hundmässa 2013

I helgen hade vi ingen rast och vila minsann. Ingen hundgolf heller (smått upprörande). Vi skulle nämligen badas, fluffas och puffas och sen JOBBA! Har ni hört på maken matten!
 
-Måste... jag... verkligen...?
 
Men innan vi åkte iväg till den stora hundmässan, så utsattes vi för den värsta av alla förnedringar: TOMTELUVAN!! När vi ändå var så rena, fina och uppfluffade, så ville matte fota oss i löjliga tomteluvor till årets julhälsning. Alltså, hur mycket ska man egentligen behöva tåla? Daisy, den svikaren satt så snällt och tyckte hon var skitsnygg. Fattar inte hon att matte och husse kommer göra om det här nästa år bara för det? Jag gillade henne mycket bättre första julen, när hon tuggade sönder tomteluvan efter fotograferingen... Julhälsningen sparar vi ett tag till dock. Nog om detta - vi var ju på hundmässan!
 
Vi var ju inte där för att ställas ut, utan för att jobba i rasmontern tillsammans med Daisys kullbror Charlie och deras mormor Zita. De hade släpat med sig deras matte också. Det var huuuur mycket folk som helst där och massvis med hundar också. Våra nosar gick i baklås innan vi hann fram till montern... Sen kom folk och klappade och gosade, gosade och klappade på oss och så frågade de massor om hur vi är, vad vi tycker om osv.
 
-Det är jag som är Kompis. Jag är amris, jag är snygg och jag är skitbra! Frågor på det?
 
Vi fick turas om att stå på bordet och snacka med folket. Zita ville helst stå där hela tiden, för hon värsta supergosaren (hon verkar liksom inte bli trött av att skaka tass med alla).
 
-Perfekt! Precis där! Kanske liiite mer till höger...
 
-Hej! Jag heter Charlie och är champinjon! Jag gillar att springa och busa och till vardags jobbar jag som tandhygienist.
 
Det bästa med dagen var nog att så många vi känner kom och hälsade på oss; några chefer från jobbet ("dagis"), Kerstin på Mjuka Tassen och så vår f.d. granne Karin. 
 
-Pust, nu går vi ut och hämtar lite frisk luft, va?!
 
Det sämsta med dagen var att vi aldrig lyckades norpa några hundkex ur skålen hos de engelska cockrarna... Skålen stod ju alldeles preciiiis bredvid oss, men någon "smart" matte (nämner inte vem... men hon sover i vårt hus...) kom på att ställa en tom skål ovanpå den med hundkexen. Så vi såg dem, kände lukten av dem, men kom inte åt dem! Gah!
 
-Vi kaaaan väl få smaka en fyrtielva kex?! Snäääälla...?
 
När det blev lite för mycket, så kunde man krypa in i en liten koja under bordet och ladda batterierna.
 
-Ursäkta, jag försöker faktiskt sova här...
 
Efter fyra timmar i montern, så är man rätt trött, men kul hade vi!!
 
-Ja, nu har jag pratat med säkert 4 000 personer - minst - och berättat om vilka mysiga, härliga, arbetsvilliga, gosiga, glada vovvar vi är!
 
Ja, det var en intensiv eftermiddag och husse och mattarna tyckte det var så kul att så många kom till vår monter och frågade om oss amrisar som ras!
 
Vi avslutar dagens inlägg med en hälsning från mormor Zita:
 
- G L A D   L U C I A önskar vi er alla!
 
 
 

Stockholms hundmässa

Igår åkte jag på bad, fön och piffning - det var dags att jobba på hundmässan och visa tvåbenta besökare att "Aldrig finns en tråkig stund, när man Amris har som hund!".


(Foto: Petra Norén, Charlitas Kennel)

Det är ett ärofyllt uppdrag, som jag tog på största allvar. Vi hade ett tilldelat revir att vakta och tvåbenta att charma. Det var bara att kavla upp benpälsen och börja jobba! Matte och husse turades om att stå tillsammans med mig och 3/4-delar av Buffligan och deras matte Petra. Jag valde att vakta vänstra flygeln och charma främst kortväxta tvåbeningar...


-Matte, det är lugnt, jag har koll på situationen. Jag har säkrat området.

... medan Zita stod på trimbordet och charmade alla som kom fram och hälsade.


-Jag är en amris och jag äääälskar att gosa! Vill du känna vilken silkeslen och klappvänlig päls jag har? Pst! Magen är rätt gosig att klappa med, prova vetja!

Det var kul, men rätt jobbigt också. Det var lite svårt att koncentrera sig på uppdraget då Gasto, en jäädrans snygg och maskulin kille, uppvaktade mig rätt flitigt. Han svansade runt mig och viskade kärleksord i mina öron. Jag blev lite knäsvag och visste knappt hur jag skulle bete mig. Matte tittade lite undrande på mig, i vanliga fall brukar jag ju fräsa ifrån när någon uppvaktar mig lite för intensivt, men nu stod jag bara där och visste inte vilket ben jag skulle stå på...


-Men du, tjejen... Du kan väl slå en signal om du är i krokarna...?

Nova fick vila i sin bur. Jag var framme och nosade lite, men hon var inte intresserad av att få sällskap av mig.

När vi lämnade mässan, så hade matte hunnit köpa med sig två hundböcker och ett regntäcke från Hurtta.


Foto: www.hurttacollection.com

Gissa vem som tyckte att det var ett väääääldigt onödigt köp... Mmmm, precis - inte var det husse eller matte inte... Tips på hur man kan undvika att tvingas in i den framåt vårkanten mottages tacksamt! Ska se om jag inte kan spola ner den i toaletten eller nå't...

Kvällen rundades av med en härlig och snöig promenad och sen gos i kubik i tv-soffan tillsammans med husse och matte.


-Zzzzzzzzz... Zzzzzzzz... Zzzzzzzz... Zzzzzzzzz...


Rapport från Hund2009

Idag har det hänt grejer ska ni veta! Jag tyckte det var så konstigt att vi gick ut på långpromisen så tidigt på dagen, redan vid 9-tiden var vi ute på golfen och apporterade tennisbollen. I vanliga fall brukar vi inte ge oss ut på äventyr förrän vid 11-tiden.



När vi sen kom tillbaka in så åkte jag raka vägen ner i badbaljan. Vad nu? Jag är väl inte skitig? Nä, något var definitivt på gång. Efter föning och borstning så satte matte på mig mitt nya röda julhalsband. En väska med mina prylar plus kameran stod redo i hallen och sen var det bara att hoppa in i bilen... Funderade ett tag på vart vi skulle. Pudelpromenad? Nä, då hade vi inte gått ut på golfen och absolut inte badat innan. Jag gav upp och somnade, vaknade av att jag kände doften av massvis av fyrbenta. Kikade ut och bara ropade "Heeeeeeeeej!!!!!!!!" En del voffade tillbaka och nu var jag på, helt klart!

Matte och jag skulle stå i rasmontern på Hund2009 på Stockholmsmässan. Wow, spännande! Det tror jag matte också tyckte.



Vi var inte ensamma där, utan delar av Buffligan från Charlitas och deras matte plus en söt liten svart kille som jag tror hette Molle och hans matte var redan på plats.


-Matte... Du tänker väl inte lämna mig ensam här? Kom tillbaka nu!

(Bilderna är klickbara.)
Nova                 Gasto                Molle (?)

En massa tvåbenta kom och hälsade på oss. Våra mattar berättade hur förträffliga vi är och att man inte kan få en bättre vovvekompis. Det trodde jag alla visste redan... Det var jättemånga som ville klappa mig och gosa med min nybadade, väldoftande och superlena päls. De sade att jag var som ett gosedjur. Tja, tack vet ja'!


-Hej! Jag är en liten amristjej. Jag är väldigt gosig.... (= Klappa och klia mig!)

Matte tyckte jag var så duktig och att jag visade mig från min bästa sida hela tiden. Jag måste bara fråga: Har jag en dålig sida? Det var bara vid ett tillfälle som jag kände att jag var tvungen att voffa tillbaka när någon annan vovve någonstans i den jättestora lokalen började skälla. Den störde liksom, var ju tvungen att säga nå't... När det kom tvåbenta till oss så viftade jag på svansen (har nog lite träningsverk nu...) och voffade aldrig det minsta utan pratade med svansen, så som matte vill. Jag fick massvis med beröm och matte myste hur mycket som helst.

Ibland blev det lite mycket och då hade jag en egen bur, som jag kunde krypa in i för att vila lite.


-Är lite trött, måste vila... Är snart tillbaka i matchen igen.

Jag fick också stå på bordet - ibland själv och ibland tillsammans med Gasto. Gasto är en snygg kille... Han flörtade lite med mig också, pussade mig lite i örat och så.


-Den där blixten du har i kameran är inte att leka med - jag ser stjärnor!

Efter en ganska lång tid, så var det dags att åka hem igen. Det var rätt lagom tyckte jag. Man blir ganska så duktigt trött av alla syn-, hörsel och doftintryck. För att inte tala om alla tvåbenta som man har snackat med. Det tar på krafterna att vara ambassadör för sin ras! Men jättekul också!

Efter en promenad och ett fruktlöst väntande på rester från husses och mattes middag, så kröp hela flocken ner i tv-soffan och tittade på Robinson. Eller rättare sagt, husse och matte tittade. Jag sov som en gris! Schysst matte jag har, som tar så'na här ofördelaktiga kort! Ursäkta att man är trött efter en lång arbetsdag!


-Zzzzzz.....

Nu är det dags för nattkissning och sen är det bara att somna om! Lycka till alla vovvar som har er dag imorgon!