Indiana Jones i trollskogen?

Nä-ä! Golfen är öppen för de tvåbenta igen, så det blir ingen vovvegolf för mig idag. Fy bubban, vad trist! Aja, det får bli skogen istället. Inte helt fel det heller.

Igår tyckte matte att jag gick in i mitt 'Indiana Jones'-mode så fort hon släppte mig fri. Jag förstår inte den liknelsen riktigt? Tyckte hon att jag betedde mig som en sliten, medelålders man med hatt bland träden??? Nä, jag var en svensk sabeltandad tiger, så det så! Jag sprang så snabbt att bakdelen kom fram före mig - ha! Vad säger ni nu?!


❧ Sabeltandade tigrar är vääääldigt svåra att fånga på bild, fråga min matte - hon vet! ❧

Vems leksak är det egentligen?

Visst är det märkligt hur Valpis - som jag allt som oftast tycker är fullkomligt ointressant (föredrar Bosse VII) - plötsligt är den enda leksaken jag kan tänka mig leka med, bara för att Leo kampar med matte om den... Hmmm...


Leo: -Ska vi leka, Kompis?
Kompis: -Nä, har ingen lust. Jag ligger hellre här och tuggar i mig pinnen som du ratade...


Leo: -Men duu, vi kan kampa om Valpis och låtsas att den är en jättestor råtta!
Kompis: -Pss, så tråkigt!
Leo: -Men snällaaa?!
Kompis: *tuggar*


-Men hur rolig är hon? *suckar*


Leo: -Ska vi två leka istället?
Matte: -Ja, det kan vi väl. Ska jag vara "Stora, feta råttan Valpis" då?
Leo: -Ja! Tjohoo!

Leo och matte körde järnet med Valpis, han vann aldrig kampen, men matte var snäll och slängde iväg Valpis då och då så att han fick springa ifatt den, fånga den och skaka, skaka, skaka honom alldeles vimmelkantig. Jag vet inte vad som hände, men plötsligt fick jag en så stark vill-äga-känsla i hela kroppen, ända ut i svanstippen, så jag tog den ifrån honom. Jag menar, den är ju ändå min, även om jag struntar i Valpis majoriteten av tiden. Eller hur?


-MIN Valpis! *tugga, tugga, tugga, snutta, snutta, snutta*