Kontaktannons

Jag har känt mig lite konstig de senaste dagarna. Ena stunden är jag på superbus och lek-humör, för att i nästa känna mig irriterad, trött och lite grinig. "Grinig?", undrar du nu. Ja, jag vet! Jag är ju ingen grinig vovve i vanliga fall. Vet inte vad det är, kände likadant för en sisådär 7 månader sen. Matte kallar det för förlöp och då kan man må så här ibland. *suck* Om jag bara fick vara ifred och ligga i korgen och äta kött, så skulle det väl vara okej, men alla killar är ju så på nu. Speciellt Leo, han bara gnyr när jag är i närheten. Han ska fram och lukta mig i baken, vilket sätt! Jag får fräsa åt honom och säga "Det där låter du bli om du inte vill att jag ska pierca din nostryffel!". Han verkar inte heller tycka att löp är särskilt roligt, han verkar mest stressad och lite olycklig omkring mig.

Den enda kille jag egentligen tolererar just är Rufus. Han är ju i princip en bebis fortfarande och han vill bara leka med mig. Visst han har också noterat att jag luktar lite annorlunda, men han beter sig som vanligt runt mig. Skönt! Idag rymde han, sin vana trogen, upp till mig och ville leka. Jag var på bushumör och tyckte det var jätteskoj att få brottas lite med honom. Lite senare kikade Isa och Snöa förbi också, så Snöa och jag passade på och ta ett lite race vi med.

Idag har det varit Kanalens dag här i kommunen och flocken tog en promenad längs kanalen och tittade på allt spännande som hände runt omkring oss. Det fanns en hel del snygga killar där, bland annat två pudlar och en Cavalier King Charles, som såg fina ut. Jag fick inte hälsa, men det göööör inget! Jag jobbade aktivt med att marknadsföra mig och lade ut kontaktannonser längs hela promenaden. Jag skrev:

Hej! Jag är en snygg blondin i mina bästa år och med kurvor på de rätta ställena, som letar efter en snygg och ung alfahane för romantiska promenader i sensommarkvällen.
Svar till: Kanske du och jag?