Kontaktannons

Jag har känt mig lite konstig de senaste dagarna. Ena stunden är jag på superbus och lek-humör, för att i nästa känna mig irriterad, trött och lite grinig. "Grinig?", undrar du nu. Ja, jag vet! Jag är ju ingen grinig vovve i vanliga fall. Vet inte vad det är, kände likadant för en sisådär 7 månader sen. Matte kallar det för förlöp och då kan man må så här ibland. *suck* Om jag bara fick vara ifred och ligga i korgen och äta kött, så skulle det väl vara okej, men alla killar är ju så nu. Speciellt Leo, han bara gnyr när jag är i närheten. Han ska fram och lukta mig i baken, vilket sätt! Jag får fräsa åt honom och säga "Det där låter du bli om du inte vill att jag ska pierca din nostryffel!". Han verkar inte heller tycka att löp är särskilt roligt, han verkar mest stressad och lite olycklig omkring mig.

Den enda kille jag egentligen tolererar just är Rufus. Han är ju i princip en bebis fortfarande och han vill bara leka med mig. Visst han har också noterat att jag luktar lite annorlunda, men han beter sig som vanligt runt mig. Skönt! Idag rymde han, sin vana trogen, upp till mig och ville leka. Jag var på bushumör och tyckte det var jätteskoj att få brottas lite med honom. Lite senare kikade Isa och Snöa förbi också, så Snöa och jag passade på och ta ett lite race vi med.

Idag har det varit Kanalens dag här i kommunen och flocken tog en promenad längs kanalen och tittade på allt spännande som hände runt omkring oss. Det fanns en hel del snygga killar där, bland annat två pudlar och en Cavalier King Charles, som såg fina ut. Jag fick inte hälsa, men det göööör inget! Jag jobbade aktivt med att marknadsföra mig och lade ut kontaktannonser längs hela promenaden. Jag skrev:

Hej! Jag är en snygg blondin i mina bästa år och med kurvor på de rätta ställena, som letar efter en snygg och ung alfahane för romantiska promenader i sensommarkvällen.
Svar till: Kanske du och jag?

Det är viktigt att hålla koll på visa datum...

20 augusti är ett datum som jag tycker att husse och matte borde ha bättre koll på! 20 augusti upphör nämligen koppeltvånget i skog och mark för oss vovvar här i kommunen. Jag är hund och äger ingen kalender, så mitt fel är det inte att jag har gått i koppel en hel vecka för länge. Husse och matte har varsin kalender och är väldigt fokuserade på både datum och klockslag till vardags, så jag lastar dem till hundra procent. Dem borde ha haft bättre koll.



Matte kom i alla fall på det idag, så nu har jag äntligen fått springa lös på skogspromenaden! Tjohooo! Matte är fin på alla sätt och vis, men särskilt snabb är hon inte. Jag tror det är rätt skönt för henne med att slippa hålla i kopplet. Jag menar, nu kan hon gå där och dra benen efter sig och lunka på i sin alldeles egna snigeltakt och så kan jag köra fullt ös. Hon påstår att min lägsta växel motsvarar lätt jogg för tvåbenta. Jag skulle väl vilja vända på det och säga att min lugna-skogspromenad-takt motsvarar långsam gång medelst släpa-fötterna-efter-sig-takt för oss fyrbenta.

Så här såg det flest bilderna som matte tog av mig ut - suddiga! Ha ha ha ha!



Du, efter en lång koppelsäsong så var det dags att sträcka på benen och upptäcka skogen! Här kan vi inte ta hänsyn till sega mobilkamror inte. Jag ville ju spåra och sniffa runt omkring mig och det var helt okej för matte, fast när jag ville kolla två gropar i marken lite närmre, så sade hon ifrån. Hon trodde att det kunde bo grävling i dem. Precis det kunde jag ha tagit reda på åt henne, om hon inte hade hindrat mig. Så nu får hon gå där och undra! Jag gick så försiiiktigt fram och vädrade, tog det så fint och planerade att likt den ninja-vovve jag är, sakta sänka ner nosen och kollat upp lyan.

Nä, nu ska jag påminna matte om att det är dags för middag! Vov och må gott!

Härlig söndag!

Jag tror grann-vovven Rufus är lite kääääär i mig! Idag smet han från sin husse och matte två gånger, bara för att komma upp till mig och leka. Han kan bara inte hålla sig ifrån mig, inte så konstigt kanske för jag är ju rätt söt och himla charmig. Han gör allt för att få min uppmärksamhet, drar mig i håret och nafsar lite och sån't som killar gör när dem gillar en tjej... Ibland brukar jag låtsas som att jag inte märker vad han håller på mig och då blir han helt tooookig och börjar gapa "Men kom igen, LEEEK med mig, SEEEE mig!" *fniss* Det är jättekul med uppmärksamheten! Men idag var jag på lekhumör, så jag körde jääääärnet med honom.











Men nu ska ni få höra vad som hände på lunchpromenaden! Isa, Snöa och jag tog våra mattar på en lunchpromis runt området och plötsligt hör jag en bekant röst som ropar på matte. När vi vänder oss om så ser jag att det är mormor Elg som står där! Va?! Bor hon här?! Eller??!! Jag sprang så fort jag bara kunde och kastade mig i mormors famn och jag blev så glad att se henne så jag visste inte vilken tass jag skulle stå på! Matte sade att min svans gick på högvarv - tror jag det! Mormor Elg blev lika glad hon och jag fick massvis med gos och pussar. *myser* Senare kom både hon och Tommy förbi mitt hus och hälsade på! Vad lycklig jag blev! Dem vet var jag finns och dem kom för att hälsa på mig!!!

Söndagen har varit riktigt härlig, med promenader tillsammans med Isa och Snöa, lek med Isa, Snöa och Rufus och jätteroligt besök av elgarna... Det enda som saknas nu är väl ett märgben eller nå't annat smaskigt... (Hoppas matte eller husse läser min blogg...)

Vov och ha det så gôtt!