Stockholms hundmässa 2013
I helgen hade vi ingen rast och vila minsann. Ingen hundgolf heller (smått upprörande). Vi skulle nämligen badas, fluffas och puffas och sen JOBBA! Har ni hört på maken matten!
-Måste... jag... verkligen...?
Men innan vi åkte iväg till den stora hundmässan, så utsattes vi för den värsta av alla förnedringar: TOMTELUVAN!! När vi ändå var så rena, fina och uppfluffade, så ville matte fota oss i löjliga tomteluvor till årets julhälsning. Alltså, hur mycket ska man egentligen behöva tåla? Daisy, den svikaren satt så snällt och tyckte hon var skitsnygg. Fattar inte hon att matte och husse kommer göra om det här nästa år bara för det? Jag gillade henne mycket bättre första julen, när hon tuggade sönder tomteluvan efter fotograferingen... Julhälsningen sparar vi ett tag till dock. Nog om detta - vi var ju på hundmässan!
Vi var ju inte där för att ställas ut, utan för att jobba i rasmontern tillsammans med Daisys kullbror Charlie och deras mormor Zita. De hade släpat med sig deras matte också. Det var huuuur mycket folk som helst där och massvis med hundar också. Våra nosar gick i baklås innan vi hann fram till montern... Sen kom folk och klappade och gosade, gosade och klappade på oss och så frågade de massor om hur vi är, vad vi tycker om osv.
-Det är jag som är Kompis. Jag är amris, jag är snygg och jag är skitbra! Frågor på det?
Vi fick turas om att stå på bordet och snacka med folket. Zita ville helst stå där hela tiden, för hon värsta supergosaren (hon verkar liksom inte bli trött av att skaka tass med alla).
-Perfekt! Precis där! Kanske liiite mer till höger...
-Hej! Jag heter Charlie och är champinjon! Jag gillar att springa och busa och till vardags jobbar jag som tandhygienist.
Det bästa med dagen var nog att så många vi känner kom och hälsade på oss; några chefer från jobbet ("dagis"), Kerstin på Mjuka Tassen och så vår f.d. granne Karin.
-Pust, nu går vi ut och hämtar lite frisk luft, va?!
Det sämsta med dagen var att vi aldrig lyckades norpa några hundkex ur skålen hos de engelska cockrarna... Skålen stod ju alldeles preciiiis bredvid oss, men någon "smart" matte (nämner inte vem... men hon sover i vårt hus...) kom på att ställa en tom skål ovanpå den med hundkexen. Så vi såg dem, kände lukten av dem, men kom inte åt dem! Gah!
-Vi kaaaan väl få smaka en fyrtielva kex?! Snäääälla...?
När det blev lite för mycket, så kunde man krypa in i en liten koja under bordet och ladda batterierna.
-Ursäkta, jag försöker faktiskt sova här...
Efter fyra timmar i montern, så är man rätt trött, men kul hade vi!!
-Ja, nu har jag pratat med säkert 4 000 personer - minst - och berättat om vilka mysiga, härliga, arbetsvilliga, gosiga, glada vovvar vi är!
Ja, det var en intensiv eftermiddag och husse och mattarna tyckte det var så kul att så många kom till vår monter och frågade om oss amrisar som ras!
Vi avslutar dagens inlägg med en hälsning från mormor Zita:
- G L A D L U C I A önskar vi er alla!
