Kompis och Daisy

Lördagen var väldigt mycket amris - så som det ska vara tycker vi.

 

Först åkte vi till Jesper och Assars matte och lämnade en bloggmaskin. Hennes var visst trasig och vi står ju inte ut med att inte få läsa om vad våra polare på andra sidan stan gör om dagarna. Dessvärre var den vi hade över en lite äldre bloggmaskin, så den måste uppdateras och uppgraderas innan den fungerar för allt bloggeri hon vill göra och sån't krånligt löser inte tvåbeningarna i en tassvändning direkt. Tyvärr hade vår matte huvudet under armen och hon glömde att fotografera! Gah! Så ni får helt enkelt tro på vårt ord att vi var där! Jesper är ju en äldre herre, så han var inte så jätteintresserad av att hälsa. Han sade bara 'Hej!' lite kort och lät lillebrorsan ta hand om besöket. Assar däremot var ju värsta charmtrollet och svansade runt och visade oss sitt hem och ALLA sina leksaker. Simon och Petrus - siameserna - var däremot inte ett dugg intresserade av att varken hälsa eller leka. De höll sig på sin kant heeeela besöket. Vi som kunde haft så skoj...

 

Efter det fortsatte vi vidare hem till min (Daisy) familj i Stora Vika! Lyckan var ju total när g.matten stod och tog emot. Jag fick så mycket spring i benen, så ni anar inte! Trots att det var supervarmt och jag är svart... Det var så skoj att få träffa mina syskon Charlie och Hajjan, mormor Zita och morbror Isac. Vi sprang tills vi nästan fick värmeslag! Syrran Sonia tittade också förbi, men hon hade ingen lust att hälsa direkt. Fick ju värsta utskällningen, både jag och Kompis. Då blev jag lite lack på henne och vi började bägge med en massa "Din mamma är"-förolämpningar fram och tillbaka genom staketet, men så kom vi på att vi har ju samma mamma, så det var ju bara att lägga ner... Äh, trist asså...

 

Här kommer lite bilder - matten kom ihåg kameran när vi vär där i alla fall...