Cape Isthmus
Först ett litet "kosläpp" utanför reservatet, så att vi "ska få ur oss lite överskottsenergi" och sedan kunna gå "lugnt och fint" när vi väl kommer in. Att husse och matte envisas med att tro på detta. Alltså, den energi som vi använder utanför naturreservatet hämtar vi ju inte från samma energidepå som den som vi använder inne i reservatet. Det vore ju korkat.
-Åh, luktar gott någonstans här...
-Wheeheee! Jag springer inte - jag flyyyger!
-Hihihi! Det finns inget härligare än att få springa fortare än en geopard på savannen!
Daisy: -Se upp, matte! Här kommer världens snabbaste amrisar!
Kompis: -Äh, vad säger du - ska vi dra in och kolla läget inne hos fåren och kossorna?
Daisy: -Ja, nu kan vi det här!
Man vet aldrig vad som väntar runt hörnan. Ibland kan det ligga världens jättekoblajja mitt på vägen. Ibland en hel hög med ullkoftor...
-Bäääääääää!
Det är minsann inte lätt att vara svart, ha superdupertjock isbjörnspäls OCH springa runt i värmen inte! Men jag har ett knep: Man lägger sig platt i det grundaste vattnet! Kyler ner magen på nolltid.
-Jösses vad varmt det var idag! *flämtar*
-Så där, nu känns det bättre.
-Nej, lite till...
-Haha! Hon är lustig, hon... Lilla Pajas Lilltroll... Nej, ska vi vidare?
När vi har gått runt nästan hela naturreservatet, så kommer man till en liten skyddad strandbit, som inga vandrande ullkoftor eller kossor kommer åt. Där får vi vara lösa en liten stund och plaska i vattnet efter pinnar.
-Husse, jag är så redo för den där pinnen, så du anar inte.
Daisy: -Tar du den Kompis, så tar jag nästa...
Kompis: -Sure...
-Lämna pinnhämtningen åt mig.
-Så, klart!
Daisy: -Men den där når nog jag...
Daisy: -Såg du, syrran! Jag fixade det!
Kompis: -"Imponerande"...
Vi var ute i reservatet i flera timmar, supernajs!
-Sluta fota, matte! Njut av tillvaron istället.
Daisy: -Kan vi inte ha semester för alltid...?
Kompis (i sin egen värld): -Vad är det här för spännande doft?
skriven
Semester ska man ha alltid! Så härligt ni haft det!