Snöiga söndag
Kompis: -Du, matte, vad väntar vi på...?
Flora: -Eh, nu lossnade mitt täcke. Mäh, vad struligt det blev...
Daisy: -Haha!
Innan vi skulle ut ville matte ha ett uppställningsfoto på oss. Åååååh, varför måste hon hålla på så där?!?!
Alla tre: -Så! Får vi springa in i skogen nu?
Nej, det fick vi ju inte - Daisy syntes ju inte mot husses svarta brallor. Määääh!
Jag protesterade - givetvis - mot att tvingas stå där medan matte försökte få den där dumma 'ajfånen' att ta nå'n bra bild, inte för att matte skyndade sig för det...
-Men ååååååh, sluuuuuta 'råååååå!
Flora: -Bra så här?
Daisy: -Puss på dig, syrran!
Kompis: -Uäh, om jag ville bli plaskblöt i fejjan, så skulle jag doppa huvudet i vattenskålen hemma...
Någonstans här gav matte upp och släppte iväg oss.
Det gick inte att fota oss, sade matte, för vi sprang som skållade råttor, alldeles för snabba för att mobilkameran skulle hinna med. Kul hade vi i alla fall!
Daisy: -Tjoho, nu draaar vi!
Kompis: -Japp!
Flora: -Vänta på mig!!
Kompis: -Dra ni, jag måste bara nosa lite här först.
Flora och Daisy: -Wohoo!
-Jag är snabbast i hela världen!
-Tsss, så löjligt. Jag kanske inte vill springa fort då'rå...
-Jag älskar all den här isglassen, som ligger på marken!
-Here I come! *sprutar snö*
Kompis: -Min pinne, miiiin piiiinne!
Flora: -Det ska vi allt bli två om!
Alla tre: -Kasta då'rå!
Flora: -Jag är en skuttkanin!
Kompis: -Du är ju knäpp, ju!
Bortsett från att Flora försökte sno mina pinnar och vägrade att släppa dem - fast jag redan hade dem i käften - så var det en riktigt, riktigt najs dag ute.
Nu har vi inte bara "lajjat" - vi har faktiskt försvarat hemmet:
Kompis: -Vem där och vad vill ni?
Daisy: -Ja, precis: Vem där och vad vill ni, va?
skriven
Det verkar som om ni har haft en riktigt rolig dag i skogen.