Kompis och Daisy

-Yes, jag vet preciiis vart vi är på väg, tjoho!

Jag kan knappt hålla mig när jag ser att vi är på väg till min favvoplats Näsudden, jag blir liksom lycklig i varendaste liten cell i kroppen. Till slut så slår det över och då bara måste jag tala om för husse och matte att de får skynda sig innan jag svimmar av förväntan...

Jag gillar rutiner - först ska vi kasta pinnar ute på ängen innan vi kopplar mig och går in i reservatet.


-Den tar jag!


-Vi kastar några gånger till, va?


-Nu drar vi in och kollar på fåren och kossorna, tycker jag.

Idag fick jag gå i spårlina istället för flexikopplet. Det var en superbra idé tycker jag, det kändes nästan som att gå lös faktiskt.
Betyg: 4 tassar av 4 möjliga.


-Äh, nu drar vi ner och badar mina tassar lite. Jag vill hämta fler pinnar nu!


-Min, min, miiin!

Här är veckans bildskörd av fårskallar, he he he he...


-Bääääää.... Bäääää... Bäääää...





-Äter man dem där?

Sen avrundade promenaden med lite mer spring på ängen när vi har lämnat naturreservatet.




-Vajjert! Vi kan väl stanna här hela dagen och bara njuta av solen och det gröna gräset?

Fast det gjorde vi inte. Vi åkte hem. På eftermiddagen drog vi hem till Isa och Snöa. Isa led av värmen och behövde göra sig av med yllebyxorna, pälskragen och dunjackan, så Isas matte bad min matte att klippa ner henne till labbe istället. Isa tyckte väl inte att det var det allra roligaste man kunde göra på en lördag, men stod snällt kvar ändå. När det var klart avslutade vi med grillning. Om jag fick smaka? Nej, snåljåparna bjöd inte på en smula. Trist attityd, om ni frågar mig.