Kompis och Daisy

Tja ba, Daisy här!

Den här veckan har det hänt grejer - jag har börjat på dagis! Mina storasyster går där med, fast hon kallar det för att hon går till "jobbet" och hon säger att hon har ett "schysst hörnrum med fönster" som kontor.


Kompis: -Ånej, ska dem fota nu igen... Kan vi inte bara promenera??
Daisy: -Vadå? Ska de ta kort, nu gäller det att sitta rak i ryggen, dra in magen och sträcka ut nosen. Blir det bra så här?

Eftersom jag är lite för liten, så får jag inte hänga med på den långa förmiddagspromenaden ännu, utan jag får en kort rastning och sen får jag vila på "kontoret". Men Malin, en av avdelningscheferna, ville prova och se om jag kunde följa med på den kortare turen på eftermiddagen och jag var tydligen jätteduktig. Det tycker jag ju själv, om ni frågar mig, men man vet ju aldrig om en tvåbening har samma uppfattning. (Jag tycker exempelvis att jag är jätteduktig som hittar alla ihopskrynklade strumpor var husse än försöker gömma dem, men det får man ju ingen cred för alls...)

Sen tyckte dem att jag var duktig som vågade kissa på promenaden tillsammans med alla vovvar, men äsch, det var väl inget läskigt heller! Jag gick bredvid Kompis hela tiden och hon liksom äger när hon är ute, håller svansen högt i en fin båge och talar om att det är hon som bestämmer, så jag känner mig trygg. Själv gick jag tydligen och viftade så glatt på svansen, så att hela rumpan viftade den med...

Vi är inte där så långa dagar eftersom matte inte har så långa dagar på sitt jobb heller, så på eftermiddagen är vi hemma med henne och "lever rövare", vad det nu är för nå't. Jag trodde att vi mest lekte lite fint tillsammans och att jag ibland gräver fina gropar i gräsmattan eller letar efter gömda strumpor. Men om det är så'nt som rövare sysselsätter sig med om dagarna, så stämmer det förstås...

Nä, nu är det snart dags för kvällsmålet och sen ska jag nog sova lite... God natt och vov!