Älg var det här!
Den här helgen har gått i promenerandets tecken, precis som en helg ska göra enligt mig.
Igår gav vi oss ut på golfen på en långpromenad. Dessvärre tycker husse och matte att jag lyssnar för dåligt, så jag fick ha sele och spårlina på mig, så jag var ju inte helt fri - men tillräckligt - för att kunna utforska omgivningen. Det blåste ganska rejält och det var blött, så jag uppskattade att matte blåste mig torr när vi kom hem...
Idag tyckte matte att vi skulle ta bilen och åka till grannkommunen och utforska skogarna där. Vi gick runt i något som de tvåbenta kallar för motionsspår. Det ser ut som en helt vanlig skog, det är bara stigarna är mycket bredare än vanligt. Jo, plus att vi vovvarna inte får gå lösa. Det löste vi genom att jag fick ha sele och flexi, som matte i sin tur satte i ett midjebälte. Sen drog vi iväg i en himlans fart - kul att se att både husse och matte faktiskt kan gå snabbare än en stukad snigel...
-Show me the money, eh dog treat! *svansen viftar*
När vi var mitt inne i skogen fick jag upp världens spår, det luktade färska klövspår från något stort byte. Hade jag inte suttit fast i matte så hade jag dragit, utan tvekan! Efter en liten bit stannade matte upp alldeles tvärt. Till höger om henne, två-tre meter in i skogen stod mamma älg med två ganska stora kalvar. Eller stod och stod - de var på väg att korsa vår stig. Det höll på att bli en krock! Gäller inte högerregeln i skogen??? Eftersom de var så stora, så tänkte jag att det nog var bäst att inte markera allt för mycket vad jag tyckte om deras närvaro. Så det blev inte mer än ett litet, nästan tyst, *morr*. Något som matte inte uppskattade... Så jag tystnade på stört! Mamma älg gillade inte riktigt att vi kom, så matte styrde in oss i skogen på andra sidan och så gick vi i en båge runt och ut på stigen igen - allt medan älgkon följde oss med blicken och skyddade kalvarna.
Kalvarna - de feeegisarna - har gömt sig bakom sin mamma.
Ja, det var en spännande promenad, fler så'na tack!
Igår gav vi oss ut på golfen på en långpromenad. Dessvärre tycker husse och matte att jag lyssnar för dåligt, så jag fick ha sele och spårlina på mig, så jag var ju inte helt fri - men tillräckligt - för att kunna utforska omgivningen. Det blåste ganska rejält och det var blött, så jag uppskattade att matte blåste mig torr när vi kom hem...
Idag tyckte matte att vi skulle ta bilen och åka till grannkommunen och utforska skogarna där. Vi gick runt i något som de tvåbenta kallar för motionsspår. Det ser ut som en helt vanlig skog, det är bara stigarna är mycket bredare än vanligt. Jo, plus att vi vovvarna inte får gå lösa. Det löste vi genom att jag fick ha sele och flexi, som matte i sin tur satte i ett midjebälte. Sen drog vi iväg i en himlans fart - kul att se att både husse och matte faktiskt kan gå snabbare än en stukad snigel...
-Show me the money, eh dog treat! *svansen viftar*
När vi var mitt inne i skogen fick jag upp världens spår, det luktade färska klövspår från något stort byte. Hade jag inte suttit fast i matte så hade jag dragit, utan tvekan! Efter en liten bit stannade matte upp alldeles tvärt. Till höger om henne, två-tre meter in i skogen stod mamma älg med två ganska stora kalvar. Eller stod och stod - de var på väg att korsa vår stig. Det höll på att bli en krock! Gäller inte högerregeln i skogen??? Eftersom de var så stora, så tänkte jag att det nog var bäst att inte markera allt för mycket vad jag tyckte om deras närvaro. Så det blev inte mer än ett litet, nästan tyst, *morr*. Något som matte inte uppskattade... Så jag tystnade på stört! Mamma älg gillade inte riktigt att vi kom, så matte styrde in oss i skogen på andra sidan och så gick vi i en båge runt och ut på stigen igen - allt medan älgkon följde oss med blicken och skyddade kalvarna.
Kalvarna - de feeegisarna - har gömt sig bakom sin mamma.
Ja, det var en spännande promenad, fler så'na tack!
skriven
Oj, oj..! Tur att din matte hade dig med sig. Annars hade de kanske attackerat henne.. Med dig bredvid sig vågar ju ingen göra något :)
Puss på nosen